Sammanfattning av seminariet med Peter G. Stone på Medelhavsmuseet den 9 september 2025

Arrangör: Blue Shield Sverige

Plats: Medelhavsmuseet, Stockholm

Datum: 9 september 2025

Huvudtalare: Professor Peter G. Stone, president för Blue Shield International, innehavare av UNESCO-professuren i skydd av kulturarv och fred vid Newcastles universitet

Utformning av seminariet och dess tematik: Helene Rånlund, Anna-Karin Johansson, Carl L. Thunberg, Maria Dahlström, Greger Bergvall, Sara Hardselius, Lisa Swedberg

Inledning

Ordförande för Blue Shield Sverige, Helene Rånlund, öppnade seminariet genom att påminna om hur kulturarvet fungerar som ett fundament för samhällens identitet, kontinuitet och motståndskraft. I en tid av ökande säkerhetshot, klimatrelaterade risker och pågående krig i Europa har frågan om hur Sverige kan stärka skyddet för sitt kulturarv blivit allt mer akut.

Föreläsning: Peter G. Stone – Varför kulturarvsskydd är avgörande

Professor Peter G. Stone inledde med en historisk tillbakablick på hur skyddet av kulturarv (Cultural Property Protection, CPP) utvecklats i internationella sammanhang. Han underströk att ansvaret i de flesta länder ligger hos kulturdepartementet, men att det alltid måste ske i nära samverkan med försvar, polis och civilsamhälle.

Han beskrev Blue Shields roll som en internationell organisation med mandat att främja implementeringen av Haagkonventionen (1954) och framhöll att markeringar av kulturarvsobjekt med Blue Shield-symbolen inte bara är symboliska utan också juridiskt viktiga. De kan på sikt bidra till möjliggörande av ansvarsutkrävande och åtal av de som förstör kulturarv i strid mot internationell lag. Stone betonade att Sverige nu har en möjlighet att dra lärdom av länder med längre erfarenhet av kulturarvsskydd i kris- och krigssituationer. Samordning, robusta planer och förberedelser i fredstid är avgörande.

Olha Sushnikova – Erfarenheter från Ukraina

Olha Sushnikova, chef för M.F. Sumtsov Kharkiv Historical Museum, gav ett starkt vittnesmål om arbetet med att skydda kulturarv i Ukraina under det ryska angreppskriget. Hon beskrev hur Kharkiv ligger nära gränsen mot Ryssland och att regionens museer redan innan 2022 hade börjat förbereda sig på en möjlig invasion.

Centrala erfarenheter från Ukraina:

• Förberedelser i fredstid är avgörande. Evakueringar av samlingar bör ske innan väpnade konflikter bryter ut. Att vänta till kriget startar är ofta för sent.
• Planering och prioritering. Viktiga föremål måste listas och förses med material för snabb packning och transport.
• Teknisk infrastruktur. Generatorer, alternativ belysning och underjordiska förvaringsutrymmen är livsviktiga när elförsörjningen bryts.
• Mänskligt engagemang. I Kharkiv-regionen övergav ingen museichef sitt uppdrag. Personligt mod och professionalism var avgörande.
• Erfarenheter från förluster. Vissa samlingar kunde räddas, andra totalförstördes av bombningar. Exempelvis förstördes ett arkeologiskt museum med 12 000 föremål, där endast en tredjedel kunde räddas.

Sushnikova tackade det internationella samfundet, inklusive svenska aktörer, för stöd och betonade att kulturarvet är ”ett folks sanna ansikte” – något som måste skyddas för att inte förlora identitet och historia i en mångkulturell värld.

Paneldiskussion: Vad kan Sverige lära sig?

I panelen deltog:

Centrala teman:

1. Prioritering och beredskap

*Karin Svanborg-Sjövall betonade att Sverige måste inse att kulturarv är en strategisk måltavla. Vi måste prioritera vad som kan skyddas och erkänna att allt inte kan räddas.

*Resiliens och samarbete mellan myndigheter, civilsamhälle och försvar är nyckeln.

2. Myndigheternas och civilsamhällets roller

*Eric Fugeläng framhöll att Riksantikvarieämbetet arbetar med robust samlingshantering och beredskapsplaner, men att civilsamhället är en viktig kompletterande kraft.

*Jan Nordwall betonade betydelsen av 20 000 volontärer i hembygdsrörelsen som förvaltar lokalt kulturarv. Han varnade för att staten tenderar att fokusera enbart på nationellt betydande objekt, medan angripare i praktiken inte gör någon skillnad mellan lokalt och nationellt.

3. Militärt perspektiv

*Magnus Lüning beskrev hur totalförsvaret i Sverige fortfarande återuppbyggs. Han föreslog att ett ramverk liknande FN:s resolution 1325 (om kvinnor, fred och säkerhet) kunde utvecklas för kulturarv, så att kulturarvsskydd blir en integrerad del av militär utbildning.

*Han påpekade också gränsdragningen mellan polis och militär i fredstid, där polisen är den som har våldsmonopol innan höjd beredskap.

4. Markering och juridik

*Peter Stone betonade vikten av Blue Shield-märkning för att möjliggöra framtida åtal av dem som angriper kulturarv. Symbolen är en del av ett juridiskt ramverk och kan användas för att koppla specifika attacker till ansvariga enheter.

5. Evakuering kontra skydd på plats

*Diskussionen visade spänningar mellan fokus på evakuering och behovet av skydd på plats. Underjordiska magasin, mobila förvaringslösningar och samverkan med civila aktörer lyftes som alternativ.

6. Utbildning och träning

*Stone redogjorde för erfarenheter från Storbritannien, där särskilda enheter för kulturarvsskydd byggts inom armén, bestående av militärer med kulturarvskompetens. Modellen har visat sig effektiv men kräver långsiktigt underhåll och resurser.

*I Sverige diskuterades möjligheterna att involvera hemvärnet, polisen och frivilligorganisationer.

7. Kreativitet och improvisation

*Flera deltagare påminde om vikten av kreativitet. Exempel gavs från Köln där ett kollapsat arkiv räddades med hjälp av sopbilar som improviserat transportmedel för arkivmaterial.

Reflektioner och slutsatser

I avslutningen gavs korta reflektioner från panel och åhörare:

• Kulturarvet som en del av totalförsvaret. Sverige behöver utveckla en helhetssyn där kulturarv inte bara ses som ”fina byggnader” utan som en central del av samhällets resiliens.
• Behov av nationell samordning. Ett starkare nätverk mellan statliga myndigheter, kommuner, civilsamhälle och internationella partners behövs.
• Utmaningen att skydda allt. Det är omöjligt att skydda varje objekt. Prioriteringar måste göras – men på ett sätt som inkluderar både nationellt och lokalt kulturarv.
• Frivilligorganisationernas roll. Civilsamhället, från hembygdsföreningar till kyrkor och ideella nätverk, är en resurs som måste tas tillvara i kriser.
• Utbildning och övning. Förberedelser i fredstid genom träning och övning är avgörande för att undvika panik och improvisation i skarpt läge.
• Internationellt lärande. Sverige kan hämta inspiration från Ukraina, Storbritannien, Nederländerna och andra länder där kulturarvsskydd integrerats i både militär och civil beredskap.

Birgitta Johansen (f.d. ordförande för Kulturarv utan gränser) avslutade med att påminna om spänningen mellan planering och improvisation. Hon uttryckte också oro för nedläggningen av organisationen Kulturarv utan gränser i Sverige, men hoppades att Blue Shield Sverige kan ta en fortsatt stark roll.

Slutsats

Seminariet tydliggjorde att skydd av kulturarv inte är en isolerad kulturfråga, utan en del av samhällets bredare säkerhet och försvar. Lärdomar från Ukraina visar att förberedelser måste ske innan krisen, och att människors engagemang är minst lika viktigt som tekniska resurser.

För Sverige innebär detta behov av:

• Nationell samordning och tydliga roller
• Stärkta resurser för beredskap och skydd av kulturarv
• Inkludering av frivilligorganisationer och lokalt engagemang
• Ökad utbildning inom militär, polis och kultursektor
• Internationellt samarbete genom Blue Shield och andra nätverk

Seminariet markerar en viktig milstolpe för Blue Shield Sverige och för diskussionen om kulturarvets roll i totalförsvaret.

---

Intervjuer i samband med seminariet 9/9-2025

Intervju i Sveriges radio.

---

Intervju med Biblioteksbladet.

Skydd av människor och deras kulturarv hör ihop

Artikel från Riksantikvarieämbetet: ”Med tanke på instabiliteten i Europa är varje museum hotat” -Riksantikvarieämbetet